Nu har jag skaffat mig en ny blogg. Vi ses på:

http://kajsatankar.wordpress.com/

Välkomna!

Det är för soligt för att blogga. Det är för lite tid kvar i skolan för att blogga. Inspirationen finns inte. Kanske kommer tillbaka om jag solar lite till...

Min farfar har varit död i nio år, men idag pratade jag med honom.

Jag har alltid varit intresserad av vad som händer efter döden och har på senare år varit helt till freds med att de som dör går att prata med i alla fall. Därför tvekade jag inte en sekund när jag blev erbjuden att få en sittning på en halvtimme med ett medium.


Mediumet, som heter Nick, hade ingen aning om vem jag var, speciellt inte som han kom från England. Han tog mina händer under en halv minut och sedan började han berätta för mig vilka som kom till honom för att få kontakt med mig.


Jag ska inte berätta allt som sades då här, ni som är nyfikna får fråga mig själva, men jag kan säga att det var en för mig underbar upplevelse. Jag fick så otroligt mycket kärlek från min farfar att jag svävat på moln ända sedan jag pratade med honom.


En otrolig värme spred sig genom min kropp. Jag är alltid älskad. Det finns alltid någon som ser mig och som finns där för att trösta mig varän jag är i världen. Jag behöver aldrig mer känna mig ensam. 

Varför tror jag så blint på det? Jo, därför att han sa saker som INGEN annan kan veta om mig. Han sa också saker om min omgivning som inte särskilt många vet, speciellt inte någon som kommer från England och aldrig varit i Trosa förut.

Då har ännu en dag på praktiken når sin enda. Trivs verkligen med att praktisera hos Gittan (akupunktören). Hon är bra på att förklara vad hon gör och jag lär mig massor.
Det är bara så tråkigt att komma hem från praktiken och ha plugg att göra. Nu är jag i och för sig glad att jag kom hem så pass tidigt att jag faktiskt orkade göra något.
Är bara lite trött på att vi har så mycket att göra. Jag vet, det är inte i närheten av vad mina vänner vid högskolan har att göra, men jag tänker på att många av mina klasskamrater, inklusive mig, valde den här kursen för att varva ner. Det är inte precis det vi gör. Om jag fick bestämma skulle vi få ett och ett halvt år på oss att lära oss allt vi ska. Det hade blivit lugnare och då hade vi kunnat komcentrera oss mer på det vi lär oss istället för att stressa från en sak till en annan.
Annars är jag lycklig över det underbara vädret. Det gör under för mitt mående!

Tog precis en promenad med Linda i det vackra, men mycket blåsiga, vädret. Jag brukar i vanliga fall inte tycka om blåst, men den här gången kändes det som om hela jag blev utrensad av blåsten. Som om varje dammkorn i minsta lilla hörn blåste bort. Jag känner mig starkare och friskare.
Vi hittade en liten glänta där vi satte oss och åt vår medhavda mat. Gläntan var full av mossa. Det luktade verkligen skog och mellan träden lyste solen på oss. Det var alldeles stilla. Magiskt.
När vi kom tillbaka till slottet sprang vi på några vänner som vi inte sett på länge. Alla kom från olika håll och blev lika glada att se varandra. Det är så otroligt mysigt här på skolan. Det finns så många människor som jag blir genuint glad att se. Som jag inte visste hur mycket jag saknat förrän jag springer på dem.
Jag funderar på hur det kommer att bli sen. Vilka kommer jag att hålla kontakt med? Vilka kommer jag att sakna? Vilka kommer att sakna mig? Vilka människor mår jag bra av att umgås med?  
Jag tror att det verkligen finns en fördel med att lära känna så många människor som jag gjort i år. Då kan jag verkligen känna efter vilka egenskaper som jag tycker om hos människor. Vad jag värdesätter och hur jag vill att en vän ska vara mot mig.

Ja ni, här trodde jag att jag kommit in i bloggsvängen igen, men tji fick jag, för då kom två superhektiska veckor och allt föll pladask igen.
Veckan innan påsk hade jag min första praktikvecka. Den var rolig, men tuff. Började inte förrän tio på dagarna, men slutade vid sex/sju på kvällarna. Någon dag tidigare, som tur var. Detta resulterade i en mycket trött Kajsa som varken hade ork att socialisera särskilt mycket på kvällarna eller att plugga. Såhär såg veckan ut:
Måndag: I gymmet på hälsomagasinet. En ganska tråkig dag, satt bara i receptionen hela dagen.
Tisdag: Hos akupunktören Gittan. En rolig dag då jag fick lära mig en massa om akupunktur.
Onsdag: Hos massören Thomas. Han hade inte så många kunder, men de han hade fick jag sitta med och se hur han arbetade med.
Torsdag: I gymmet igen. En mycket bättre dag än måndagen. Hjälpte till och städade, var med på ett bodypump-pass (stryketräning till musik), riktigt jobbigt då jag knappt tränat på tre veckor. Sedan fick jag vara med när en kund fick hjälp av en personligtränare. Hon förklarade sedan allt för mig efteråt.
Allt som allt har veckan varit riktigt bra. Något som jag är stolt över, men också förvånad, är att jag inte har varit nervös på hela veckan. Det är nämligen ett vanligt tillstånd för mig på en ny plats där jag inte vet vad som ska hända, at jag blir stressad och nervös. Men, den här gången kände jag mig alldeles lugn. Jag vet verkligen inte varför, men jag är otroligt glad över det!
Påsken blev ganska lugn. Tog igen mig och firade med familjen. På påskdagen träffade jag Maria, Runa, Camilla och Robin i Södertälje, så mysigt att vara samlade alla igen och superkul att träffa Robin för första gången på ett halvår.
På kvällen kom Linnea hem till mig och vi bakade brownies och pratade till midnatt. Vi träffas verkligen allt för sällan och det är lika roligt varje gång det blir av. Det är så härligt att ha en så gammal vän som jag har varit med om en så stor del av mitt liv tillsammans med. Vissa år i mitt liv delade jag en större tid med henne än med någon annan.
Själva påsklovet som följde startade med ett underbart migränanfall samma dag som Camilla och jag skulle åka ner till Linköping. Jag var dock inte den enda som var sjuk, Camilla mådde inge vidare hon heller. På tisdagen kom vi tillslut iväg i alla fall med en bokhylla i bagaget som Camilla fått av sin mamma.
Framme möttes vi av Mattis och han och jag åkte iväg och handlade mat för veckan. Sedan hade jag gjort mer än nog den dagen.
Resten av veckan spenderade jag dagarna på min vind där jag packade och slängde/skänkte bort saker. Kvällarna var mysiga med middagar och filmtittande. Har verkligen saknat de två filurerna. Deras humor och val av samtalsämnen ligger helt i fas med mig och vi hade riktigt roliga diskussioner.
Lördag åkte jag hem med blandade känslor. Jag hade gärna stannat ett tag till, men jag längtade också hem till Stensund. Där hittade jag Linda och Kjell och hade en mysig kväll tillsammans med dem.

När jag satte på mobilen imorse fick jag ett glatt besked. Jag klarade muskelprovet! Hurra! Allt arbete var alltså inte i onödan.
Nu ska jag snart iväg på min första praktikdag. Känns inte helt bra då jag fortfarande har känningar efter migränen igår. Jag har inte ont, men jag känner mig spänd i nacken och hängig. Tror dock att det kommer att gå bra ändå, tjejen jag ska träffa verkar vara trevlig och hon sa att jag säkert kunde få sluta tidigare än henne första dagen då hon slutar halv tio ikväll.
Dags för lunch ocg sen iväg!

Idag har jag varit på Vildmarksmässa med Robin. Himla roligt och en himla massa pengar som försvann.
Vi åkte upp ganska tidigt för att vi skulle åka med samma tåg som Robins flickvän Linn. Därför kom vi upp till mässan efter halv elva. Där stannade vi sedan till tre.
Jag gjorde några rejäla inköp. Ett tält inhandlades av en mansgris till försäljare - när jag ställde en fråga tittade han på Robin vid svaret. Därefter inhandlades ett par vandringskängor. Denna gång av en försäljare som charmade mig totalt. Klart den snyggaste kille jag sett på länge. Vill dock säga till mitt försvar att det var ett par bra kängor och att jag hade Robin där att ta ner mig på jorden igen.
Robin och jag hade roligt åt att eftersom vi gick själva på mässan, så inga av våra andra vänner hade tid eller råd att följa med, så tog försäljarna förgivet att vi var ett par. Därför tittade alla väldigt konstigt på oss när de påpekade att vi köpt varsitt tält. Vi lät dem leva i undran.
Väl hemma var vädret fint så vi tog en promenad och jag invigde mina nya kängor. Gjorde ont till en början innan fötterna vant sig, sedan var de perfekta.
När vi gått klart var jag helt slut. Även om det var en skön promenad så kanske det inte var världens bästa idé. Medans Robin lagade plättar till ett helt gäng av plättfantaster kom min migrän dundrande. Jag fick i mig en plätt innan jag tackade för mig klockan åtta på kvällen och gick och la mig.